Sök

DN Debatt.”Fel av läkare att återuppliva barn efter sen abort”

Artikelns ursprungsadress: http://www.dn.se/debatt/fel-av-lakare-att-ateruppliva-barn-efter-sen-abort/

DN Debatt 19 augusti 2017

"Fel av läkare att återuppliva barn efter sen abort"

"Abortdebatten har pågått i decennier och den måste få fortgå i ett öppet och tolerant samhälle. Frågor som rör abort är ofta etiskt komplicerade och behöver därför med jämna mellanrum genomlysas ur olika aspekter, särskilt som våra värderingar förändras. Den medicinska utvecklingen går också snabbt framåt vilket bidrar till att nya, tidigare okända frågeställningar dyker upp på vägen. I veckan aktualiserades en sådan genom inslag i SVT:s program Rapport och Aktuellt.

Vi blev förvånade över den verklighetsbild som gavs.

Katarina Strand Brodd, överläkare och ordförande i Svenska neonatalföreningens etikgrupp, berättar i SVT-inslagen om hur hon försökt återuppliva sent aborterade foster vid ett flertal tillfällen men utan att lyckas. Hon motiverar sitt ställningstagande med att då den sena aborten dragit ut på tiden och inte kunnat avslutas före ingången av 22:a graviditetsveckan så föds ett barn med legal rättighet att återupplivas. Men det finns inget stöd för detta påstående som vi kan se. Lagen som definierar vad som är ett barn (Svensk Författningssamling, SFS 2008:207) säger inget om läkares skyldighet att påbörja eller avstå från återupplivningsåtgärder - detta regleras i andra författningar som till exempel den om livsuppehållande behandling. Här anges att när en patient med livshotande tillstånd inte vill ha livsuppehållande behandling, så ska läkaren ombesörja att behandlingen inte inleds.

Experter inom svenska föreningarna för neonatologi och obstetrik har nyligen kommit ut med nationella rekommendationer för handläggning vid extrem för tidig födsel. Vid förlossning i vecka 21 ska inga aktiva åtgärder utföras och barnläkare inte närvara. Hjärtlungräddning av nyfödda kan övervägas först från vecka 22. Rekommendationen omfattar spontana, vaginala födslar (kejsarsnitt rekommenderas inte i vecka 22) och gäller inte sena aborter. Vi menar att förutsättningarna och handläggning vid förlossning - där man valt att aktivt övervaka fostret och har beredskap för omhändertagande av barnet vid födelsen - på flera och avgörande sätt skiljer sig från en sen abort. Därmed kan man inte som i SVT-reportaget enkelt uttala sig om prognosen för barnet, annat än att den uppenbart är sämre än vid förlossning. Förutsättningarna för kvinnan är också helt annorlunda vid en extrem för tidig förlossning jämfört med en sen abort.

Göran Ewerlöf uttalar sig också i SVT-reportaget i egenskap av ordförande i Socialstyrelsens Rättsliga råd. Han säger att det är rätt av barnläkare att återuppliva barnet, om en sen abort passerat vecka 22+0 dagar. Vi finner detta uttalande motsägelsefullt. Menar Ewerlöf att de läkare och barnmorskor som planerat och utfört den sena aborten med för kvinnan lägsta risk, och att de kvinnor som efter noggranna överväganden ansökt om och beviljats sen abort (efter prövning i Rättsliga rådet) ska finna sig i att en barnläkare plötsligt kommer till kvinnokliniken och överprövar beslutet? På motsvarande sätt, vad skulle barnläkare tycka om en kollega från en annan klinik plötsligt kommer till neonatalavdelningen och startar återupplivning av ett för tidigt fött barn vars föräldrar i samråd med avdelningsläkarna beslutat att livsuppehållande åtgärder inte ska sättas in, eller då man just avslutat intensivvården?

Den aborterande kvinnan blir - som vi ser det och om fostret under pågående abort övergår till att vara barn - vårdnadshavare och hon har då både rätt och skyldighet att bestämma över vilka sjukvårdsåtgärder som ska sättas in för barnet.
Vid sen abort har kvinnan på förhand beslutat att graviditeten inte ska fullföljas och resultera i ett barn. Nödvärnsrätten kan knappast hävdas av barnläkare eftersom den sena aborten och dess konsekvenser har övervägts och planerats av kvinnan och hennes läkare, och godkänts av Socialstyrelsens Rättsliga råd.

SVT berättar inget om reaktionerna bland kvinnorna vars sent aborterade barn man försökt återuppliva. Det hade varit intressant att veta. Erik Normann, överläkare och chef för neonatalvården vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, hävdar i reportaget att kvinnans/vårdnadshavarens ståndpunkt vid sena aborter är underordnad barnläkarens och statens skyldighet att värna barnets rätt till liv. Normann utgår i sitt resonemang ifrån att aborterade foster liksom andra livsfarligt skadade eller döende människor alltid kan antas vilja genomgå återupplivning och intensivvård, och att utsikterna för överlevnad kan jämställas med den som rapporteras för barn som föds spontant under 22:a veckan. Han vill inte svara på vem som ska ta hand om det aborterade barnet, om det mot förmodan skulle överleva - en mycket viktig fråga om barnets framtid som enligt vårt förmenande måste ha ett klart svar innan återupplivningsåtgärder kan anses försvarbara. Synsätten som framförs framstår som delvis föråldrade, inte helt genomtänkta och förefaller ligga utanför nu gällande svenska ramverk.

Vi menar att det fåtal barn (födda precis efter att 22-veckorsgränsen passerats) som föds med livstecken efter sen abort ska hanteras på samma sätt som andra döende patienter och att de inte ska utsättas för återupplivning. Prognos och nationella riktlinjer för extremt för tidigt födda kan inte utan vidare överföras till barn som visar livstecken efter en medicinsk abort. Om man med stor sannolikhet redan på förhand kan säga att barnet inte kommer att överleva utan oacceptabelt lidande och svåra skador, så är det fel av barnläkare att i en akut situation överpröva beslutet om sen abort och agera som vid en spontan förlossning. Genom att försöka utföra avancerad hjärtlungräddning av aborterade foster kan mor och barn komma att utsättas för rättsövergrepp och åsamkas lidande.

Andreas Herbst, ordförande för Svensk förening i obstetrik och gynekologi och Torbjörn Tännsjö, professor i medicinsk etik och filosofi, medverkade också i Aktuellt-inslaget och försökte nyansera bilden. De uttalanden som gjordes då och i senare SVT-inslag under veckan antyder dock att de framförda ståndpunkterna skulle kunna vara representativa för barnläkare i allmänhet och legitimeras av svenska neonatalföreningens etikgrupp. Vi delar inte denna beskrivning. Vi tror tvärtom att det finns många som delar vår uppfattning att kvinnans rättigheter vid sen abort måste ges företräde, både utifrån medicinsk etik och legal synvinkel. Något annat förefaller i dagsläget orimligt. Vi ser fram emot den fortsatta debatten."

DN Debatt. 19 augusti 2017
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Mikael Norman, professor i pediatrik vid Karolinska Institutet, barnläkare

Boubou Hallberg, chef för patientområde sjuka nyfödda barn, barnläkare

Baldvin Jonsson, docent, barnläkare

Karin Pettersson, docent, förlossningsläkare

Åsa Wijkström, chef för patientområde graviditet och förlossning, barnmorska

Ameli Norling, chef patientområde gynekologi och reproduktionsmedicin, gynekolog

Svante Norgren, chef för tema barn och kvinnosjukvård, barnläkare

samtliga vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm