Hälso-och sjukvården handlar alltmer om att arbeta i team där var och en bidrar med sitt kunnande. Inom obstetrik och gynekologi finns sedan länge ett etablerat samarbete mellan obstetriker-gynekologer och barnmorskor inom flera områden såsom mödrahälsovård, gynekologisk cellprovskontroll, preventivmedelsrådgivning, förlossningsvård med mera. Kvinnans behov av behandling, råd och stöd under klimakteriet har skapat ytterligare ett område där samverkan mellan obstetriker-gynekologer och barnmorskor är av stor vikt. Inom samtliga vårdområden är syftet att utveckla en ändamålsenlig och lättillgänglig vård och omsorg till gagn för den enskilda kvinnan.

Vår gemensamma utgångspunkt är att klimakteriet är en normal fas i livet och inget sjukligt tillstånd. Behovet av information och rådgivning om klimakteriet inkluderande ställningstagande till östrogenbehandling har ökat de senaste 10 åren. Alltfler kvinnor söker hjälp för så kallade klassiska klimakteriella symptom. Den ökande kunskapen om östrogenbehandlingens inverkan på andra organsystem har även medfört att ett ökat antal kvinnor önskar rådgivning om för- och nackdelar avseende övriga hälsoeffekter vid långvarig behandling.

Området är mycket dynamiskt med en snabb kunskapsutveckling. Flera discipliner är berörda och det finns ett betydande intresse från såväl allmänheten som från media. Behandling av den peri- och postmenopausala kvinnans besvär och sjukdomar utgör idag en stor del av den gynekologiska verksamheten inte minst inom den öppna vården.

Barnmorskan tar idag ett större ansvar för information och rådgivning. Ett av barnmorskans arbetsområden är den gynekologiska cellprovskontrollen. Många kvinnor använder detta besök till att ställa frågor som berör klimakteriet och de symtom som kan uppstå i denna fas av livscykeln.

Det finns således ett stort behov av kvalificerad och samtidigt lättillgänglig information och rådgivning, både allmänt och för den individuella kvinnan. Hur peri- och postmenopausala kvinnors behov tillgodoses varierar över landet. Förutom den traditionella gynekologin inom sluten- och öppen vård finns speciella klimakteriemottagningar och centra för kvinnohälsa. Enskilda mottagningar är uppbyggda och bemannade på olika sätt utifrån lokala förutsättningar.

Flera sjukvårdshuvudmän har upprättat lokala vårdprogram för såväl klimakterierådgivning som behandling. För att underlätta utformandet av lokala vårdprogram vill Svenska Barnmorskeförbundet (SBF) och Svensk förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) lämna nedanstående förslag till gemensamma riktlinjer för samverkan inom området som stöd för en god vård.

Fördelning av arbetsuppgifter

Grundprincipen är att varje kvinna med klimakteriella besvär har rätt till individuell rådgivning inför ställningstagande till behandling.

Med barnmorska avses barnmorska med särskild kompetens i kvinnohälsa med inriktning mot klimakteriefrågor (se nedan).

Med gynekolog avses läkare med specialistutbildning i obstetrik och gynekologi och läkare under specialistutbildning med inriktning obstetrik-gynekologi. Allmänläkare kan i många fall fullgöra de arbetsuppgifter som i detta dokument hänförs till gynekolog.

Information

Syftar till att ge allmän kunskap om klimakteriet, dess orsaker, symtom, möjligheter till behandling, samt allmän information kring för och nackdelar med olika behandlingar. Detta kan ske bland annat genom föreläsningar, arbetsplatsinformation och kontakter med media och vid samtal med enskild kvinna via telefon eller personligt besök.
Kan utföras av barnmorska eller gynekolog

Individuell hälsorådgivning

Syftar till att ge den enskilda kvinnan i klimakteriet, som söker vård, råd rörande livsstilsfrågor och hälsofrämjande åtgärder utifrån hennes behov, förväntningar, farhågor och allmänna situation.
Kan utföras av barnmorska eller gynekolog

Individuell medicinsk rådgivning

Syftar till att ge den enskilda vårdsökande kvinnan råd och behandling för hennes klimakteriebesvär utifrån hennes behov, förväntningar, farhågor och allmänna hälsosituation. Rådgivningen kan innefatta även kroppsundersökning och receptförskrivning.
Utföres av gynekolog

Korttidsuppföljning

Syftar till att efterhöra effekter, bieffekter och eventuella problem av behandlingen. Uppföljningen avser att öka kvinnans trygghet och tillfredställelse med behandlingen. Om uppföljningen utförs av barnmorska bör det finnas anvisningar när medicinska skäl föranleder läkarkontakt. Med korttidsuppföljning avses kontakt inom sex månader efter insatt behandling.
Kan utföras av barnmorska eller gynekolog

Långtidsuppföljning

Med sådan menas återbesök ett år eller mer efter insatt behandling. 

Syftar till att värdera behov av terapibyte, och fortsatt eller avbruten behandling med hänsyn till aktuellt hälsoläge och riskbedömning. Intervallen för återbesök regleras genom aktuellt vårdprogram.
Utföres av gynekolog

Kompetenskrav för barnmorskor 

Barnmorska som arbetar med klimakterie rådgivning ska ha adekvat kompetens i kvinnohälsa med inriktning mot klimakteriefrågor. För att uppnå detta föreslås en fördjupning av både teoretiska och praktiska kunskaper.

Teoretiska kunskaper

Högskolekurser med inriktning mot klimakteriet rekommenderas, likvärdiga lokalt anordnade kurser med examination kan jämställas. Kurser i regi av företag med kommersiellt intresse inom området är ej godtagbara.

Praktiska kunskaper

Auskultation hos gynekolog och handledning av barnmorska verksam inom området kvinnohälsa, under minst 2 veckor.

Lokala vårdprogram

Vårdprogram bör vara evidensbaserade och det är önskvärt att lokala vårdprogram utformas i samverkan mellan barnmorskor och läkare. Verksamhetschefen ansvarar för att vårdprogram finns. I vårdprogrammet regleras ansvarsfördelning, rapporteringsrutiner, dokumentation och intervaller för återbesök eller andra kontakter.

Eftersom klimakteriebehandling är ett dynamiskt fält kan nya forskningsrön komma att ställa förändrade krav på vårdprogram, som regelbundet bör uppdateras.

Fortbildning

Barnmorskan och gynekologen bör arbeta i team inom klimakterierådgivning och aktivt delta i och initiera fortbildning. De bör delta i möten och utbildningar anordnade av läkemedelskommittéer och lokala sjukvårdsaktörer. De har skyldighet att fortlöpande följa utveckling och forskning inom området.

I arbetsgruppen som gjort det grundläggande arbetet med detta dokument har följande medlemmar ingått: 

SBF

Karin Gottvall

Berit Krömmelbein, Maria Kvinnomottagning, Kristianstad
Vivi-Anne Rahm, FoU-forum,Landstinget Gävleborg
Lena Thorsén, KK Länssjukhuset,Jönköping

SFOG

Inger Björn, Läkarhuset Björnen, Piteå
Kerstin Nilsson, KK Regionsjukhuset, Örebro
Kerstin Andersson KK, SU/Östra, Göteborg*

*Kerstin Andersson deltog i arbetsgruppen fram till sin bortgång i augusti 2000

Stockholm 2001 08 25